Jag är slut.....
...... Som människa, jag säger upp mig, pansionerar mig. Jag orkar inte göra nåt nu för tiden.
Igår va jag ute och handlade lite nya julgardiner å nå julstjänor och lite julklappar. Det gick ju ganska fort, för jag orkade inte bära nå mer. kom hem och tog fram julsakaerna och började julstäda, vilket jag i vanliga fall tycker är hur kul som helst, men jag orkade inte riktigt göra färdigt, de ba gick int, så jag ha hälften kvar att göra idag. Det va int ens så himmla kul heller.
Nu ha jag nyss vari å handlat lite för middagen och för att baka ite lussebulla, blev ganska mycket. å nu när jag komme hem kände jag mig helt slut i varje sinne och lem ja har, bara av en sån sak som jag gör med lätthet mest hela tiden.
jag orkar inte sminka mig och vara vacker heller, knappt att jag orka eller ens vill duscha eller bada, men måste ju för jag kan ju int se utt som en flottkuse inte. vill inte äta nåt, men är hungrig jämt.
Får typ ångest av att fara på jobbet, då jag inte orkar det jag ska, inte så bra som förut iallfall, man kan ju inte slarva på de jobbe ja ha, de gå ju int men jag ha kunnat bättre. Det känns som jag gör nåt hela tiden, men när jag tittar på arbetslistan så ha jag inte gjort allt som står där ändå, jag vet int va jag gör. Känner mig hopplös och att jag inte räcker till till nåt eller någon. Jag vill hinna med så mycket mer utöver det man ska på jobbet, som att tex sitta å prata, men det hinner jag inte såklart,man hinner ju bra det mest nödvändiga. Jag är ju ung, stark och frisk och ska palla med att jobba, men tydligen så klarar jag inte av det i mer än sex mån. verka det ju som. Men det kanske bara är tillfälligt
Hinner knappt med vänner och familj heller, eller orken finns inte. Trött, trött och åter trött är jag, fast jag kan ändå inte sova. Jag får till och med ångest och tänker att: jaha ja, det är ju en dag imorgon också, ännu en dag att vara trött och helt slut på, jag längtar inte tills imorgon!
Ja nu klagar jag, jag vet att det finns dom som ha det värre absolut. Men det är skönt att få skriva av sig lite ibland.
Jag vet inte om man kanske ha hammnat i nån liten vinterdeprition för första gången i mitt liv. Jag bara önskar intensivt att detta ska gå över, och det är snart. Jag kanske bara ska gräva ner mig i ett hål nånsans och vänta på bätre tider.
ja ja. Jag få helt änkelt ta å rycka upp mig och börja ta hand om mig själv igen och duscha nångång då och då =P. Längtar till februari då jag å gubben ska börja simma tillsammans, tro jag då, det sa han då. Det kan ju vara roligare än att göra det själv. Med motion ska man ju må bättre både psyckiskt och fysiskt ha jag hört.
oj det var ganska långt inlägg det här, nog ingen som orkar läsa, men lika bra är väl det.
