Ja a en sån dag...
En sån här dag då allt känns extra tungt på nåt vis. En sån här dag då barnen har varit vildare än nånsin, ibland tror jag dom tappar sina öron totalt. Det ända jag ha gjort idag känns det som, är att skälla på dom. Dom lyssnar inte och gör massa ofog. Jag blir grymt irriterad och less när dom inte lyssnar och ja, jag tappar tålamodet och kanske skäller lite onödigt hårt på dom vissa gånger. Får dåligt samvete då. Det bråkas och det gnälls och det rycks i mina byxor, idag verkar dom tagit rekord i och rammla och slå sig oxå. Dom ha lyckas typ ändra om i ivans rum och det ha slagits sönder blommkrukor och gu vet vad.
Dessutom är jag trött ini själen, ha varit ett par dagar. Jag har gått och lagt mig i bra tid, tycket jag själv och faktiskt sovit iprincip egenom hela nätterna, fast nå tyck jag halv sex när gabbe oftast tycker är en bra tid att kliva upp på nu för tiden är i det tidigaste laget ändå, jag är sannerligen ingen morgonmänniska. Häromkvällen sommnade jag hos gabbe, gick ner till vår säng vid halv tio nåt och sommna igen.
Ibland, vissa veckor blir det intensivt. Jag jobbar många dagar i sträck och långa pass iblan och då bli patrik ensam mycket med barnen och sen då jobbar patrik en par tre fyra dar å då bli det ju som om jag tar hand barnen själv för han kommer ju hem vid nio på morgonen, går och lägger sig och sover till middags tid och måste fara sen vid åtta på kvällen, så det bli ju ingen lång tid då vi hjälps åt med barnen, desamma för han när jag har många långa pass. Så äre med dom jobben vi har så det är ju som det är och blir som det blir. Vi hinner ju knappt träffas han å jag å.
Ja, nog klagat, detta va ett klagoinlägg.
Tjho!
