Länge sen
Det va ju ett tag sen jag skrev här. Det har hunnit vara påsk. Jag cissi och barnen åkte till storuman en snabbis till påsk. Jag jobbade ju, va ba ledig lördan och söndan där. Vi hann ändå grilla lite korv ute på sjön hos mamma, gabbe fick fiska och åka spark med sin morfar, barnen fick påskägg och vi fick lite påskmat. Vi spelade lite spel oxå.
Sen så förra helgen va kära mor här, vi va på ikea på lördan och det va unte angenämt, min yngsta son alltså, skrek bara när ha blev buren, vägra åka vagn, skulle absolut gå själv, de där kortbens är int se gå se fort, så det tog ju sin tid eller så vände han å sprang åt motsatt håll, då gick det minsann snabbt, eller så stanna han bara och stirrade upp i det höga taket.
Näe, skulle ju villja på blomstermässan på nolia imorgon, men pstrik sover då, så då måste jag ju ta med barnen dit så de få va. Mamma skulle hit igen imorgon då för att gå på mässan. cissi jobbar där, ellet jobbar och jobbar, hennes klass ska va me och ställa ut. Nästa år kanske jag kan fara 😊
men iallafall, i söndags beslutade jag mig för att sjutsa hem mamma till storuman så jag kunde fara och hälsa på hannah då, sakna hon och det va så länge sen jag träffa na, å se fick jag ge jakob en försenad födelsdagsgåva. Det va ba jag och ivan som for (och mamma) gabbelito fick stanna hemma och ha feber och andnöd med sin fader.
Ja dom sagt gabbe blev sjuk så sjuk hög feber och fick jätte jobbit att andas, sedan även ivan, han klara sig lindrigare me bara lite feber och en smula andnöd, destomer snor dock. Så och jag, men inte så faligt denna gång.
Vi trotsade sjukan igår och gick ut lite i det soliga vårvädret en stund. Jävligt lerigt vi ha det på vår baksida ska jag säga, barnen va leriga upp till knäna. Patrik bytte däck på båda våra bilar.
Igårkväll/natt fick mitt arma modershjärta det jobbit. Först tog det hundra år att få Gabriel att sova, vi lästa säkert fem böcker varav det två sissta två gånger, sjöng nåra sånger, sen låg han å snurre å kullre och hade sig. Kvart över tio sov han bara för att vakna en tjugo min senare och va jätte jätte ledsen och helt otröstlig. Det va inte nattskräck som han ibland har för han va vaken, jag fick röra honom och han svarade på mina frågor bara det att han inte kunde säga vad det var fatt. Han sa att han inte hade ont och att han inte va rädd, så jag vet inte alls va det va, han ba grät å grät. Tog ner han till tvrummet och slog på tecknat försökte ge han telefonen (tekefonen funkar alltid) och välling men nej han fortsatte bara gråta. Tillsisst gick vi upp till hans rum igen för att inte väcka ivan, kunde inte annat än hålla om honom i hans förtvivlan, tillsisst lugnade han sig och sommnade så småningom vid ett tiden. Det gör så ont att känna sig så hjälplös i en sån situation, att inte kunna hjälpa och trösta sitt barn, it's breking my hart! Nu ikväll sommna han då på två röda och sover ännu, hoppas han få sova i ro hela natten.
Jaha, idag ha jag rensat och skurat i skafferiet och kylen, så nu äre ordning och reda där.
Nu vika tvätt och kanske byta sängkläder i våran säng.
Hej å hå!
Sov nu gott min skatt ❤️❤️❤️
