.....
Klump i magen och hög puls. När jag äter svider det i magen. Fyra timmar kvar tills jobbet börjar. Det ska inte kännas så va?
Igår sjukskrev jag mig för att jag var så hämskt förkyld i måndags. Ack vilken fin kännsla att inte behöva åka till kaoset, åka till stressen och känslan att inte hinna med det jag ska, stressen att misslyckas med det jag bör kunna. fasten jag var så väldigt förkyld och fastän att jag förlorar en hel del pengar så kännde jag mig lättad och lycklig.
Nån dags inskolning hade suttit bra!
Jag vill jobba det ska gudarna veta, jag vill det så hämskt gärna. För jag tycker inte det är kul att bara vara hemma heller, jag blir fort rastlös och bara skäller och är irreterad på mina barn. Men jag åka till ett jobb som inte innebär ångest, ångest timmar, DAGAR innan man ska dit.
Jag har jobbat knappa två veckor, så det kanske känns bättre snart. Det försöker jag inbilla mig. Men om jag ser bakåt i tiden, innan jag ens hade barn. Samma kännsla, samma ångest över att ta mig till jobbet.
Men säg upp dig kvinna! Du måste ju jobba tre månader ändå innan du får gå. Och så söker du jobb nån annanstans. Som jag sa, finns brist på sånna som dig på typ mitt jobb och där slipper du ju det du vill slippa på ditt nuvarande jobb och inget kaos. Det får väl funka tillsvidare tills ett riktigt suveränt jobb dyker upp :). Men säg upp dig från ångestjobbet, det är ett jobb och inte dödsviktigt. Du får ju jobb nånannanstans eller så får du väl stämpla i värsta fall. Samma inkomst som när du är föräldralefig.
Förändring Arvidsson. Inte må sådär :(. Förretsen borde vi ses bara vi två nån dag/kväll när dt passar och snacka skit o framtidsdrömma :D ❤️❤️❤️❤️