Tjena
Har nyss kommit hem från åskillje, vi va och hälsa på hos farmor i stugan över dagen. Patriks moster va där oxå och så åkte jag och hämta hannah från jobbet i kattisavan till grillmiddan, solig och härlig dag. När vi kom fram blev vi bjudna på våfflor i kyrkstugan oxå.
Igår kom min faster med familj på en spontanfika dom hade bott på ett BB i närheten så dom passade på att hälsa på en sväng.Jag gillar min faster och hennes familj 😊 fast småkussarna (15 och 12år) sa int så mycke och alex ville ba hem 😛
Min arma son gabriel vet jag inte vad vi ska ta oss till med, stackars pojke äter ju inget. Det ända vi få han att äta är pasta, nyponsoppa, välling och piggelin. Ett å annat russin och Ibland törrise. För ett tag sen kunde han äta falukorv oxå men det har han numera slutat att äta. Av pasta, nyponsoppa och glass för man ju ingen näring (inte mycke ivart fall) Vi ha prövat det mesta (som vi kan komma på) men inget hjälper. Prövat å erbjuda han maten vi lagat och åt han inte fick han inget annat heller. Prövat ta bort och inte ge han nåt sött och gott. Prövat att inte ge han nån mellis, men icket. Sen ha vi ju ba gett han det han äter, men som sagt han ha lessnat på korv, snart lessnar han väl på det andra med. Tänkte att det bara var nån fas han skulle igenom, men detta har hållit på i flera flera månader. En fas håller väl inte i sig såååå lääänge. Han äter inget på förskolan heller. Han är trött och grinig ofta och det förstår väl jag om han inte äter. Nu vet jag inte alls vad vi ska göra. Jag få ringa på bvc och höra om dom har nåt mer förslag som vi kan pröva.
Ivan är rolig han. Han är inne i nåt då han mest är gnällig och gring. Det går knappt och få på honom en ny blöja eller kläder, han bara skruvar, rullar, korvsr sig och skrik. Han blir arg för att han vill gå och ta sig nånstans, ba de att han kan inte gå än, det roliga är att han tror det och ska försök å stappel iväg ändp men då rammla han bara och slår sig. Igår då jag va ensam då patrik va på avslutningsfest med brandstationen, skrek å skrek han och inget hjälpte, satta han tillsisst i våran säng för där brukar han tycka om att va, men han forstatte å skrik och rulla omkring. Jag vart så förtvivlad och bara satt och titta på hans vrede tillsisst för inget hjälpte ändå. Gick inte ens att hålla i. Då small han bara av efter en stund och sov en halvtimme timme. Det är tröttsamt och vara arg kan jag tro. Men han äter det mesta och är solskensglad imellanåt, det är ju en tröst 😝
Nä, nu ska jag gå på toa
Natti natt!
Tänkte på en grej angående gabbes matvägran...Barn gör ju som vi gör, inte som vi säger åt dem. Om ni skapar mysiga familjära matstunder kanske han äter tillsist. Om han ser att ni äter, att alla äter. På förskolan sitter han ju med när de andra äter men han är ju där så sällan, och helt ledig nu i sommar. Har märkt det när ni är här att han ju ingen ro i kroppen av att sitta vid matbordet, som att han inte fattar att han ska sitta ner och smaka, äta. Han ska ju bara iväg, iväg och leka. På nåt vis måste man kanske få honom att förstå vad det innebär att sitta vid ett matbord, vad man gör där. Skapa lugn och ro,alla äter tillsammans osv.
Han kanske skulle få mer intresse av mat om han var med när ni lagade maten, och provsmakade på ditten och datten...
Jag bara tänker högt...Tänker också att det ger med sig så småningom, men han verkar envis så det kan ju dröja bra läge å, man vet ju inte. Ni kanske måste välja en taktik och köra på den läääänge, vi vet ju hur envis den grabben är. Tur han växer iaf trots bristande näringsintag :)
Jag vet inte hur jag skulle bli och vad jag skulle göra, men rent spontant så tror jag att jag hade lagat mat, vanlig mat som vi äter, serverat maten, på fasta mattider när vi hela familjen äter, och äter inte ungen så strunta i det då. Skulle inte erbjuda något annat än maten jag lagat och de mellanmål jag gjort. Det är iaf vad jag gjort när Minnah haft sina matvägransperioder, men som sagt hon har matvägrat nån vecka, inte flera månader.
♥♥♥