Tjena
Förra helgen åkte jag med barnen till råstrand där vi nu ha rensat upp lite skit som ba ha legat. Alla bröder och syster va med och hjälpte till plus alla ungar och pappa så klart. Det va mysigt. Vi grillade senare och åt gott och umgicks. Så nu ha vi städat och rensat källaren och stugan, bränt skit och sorterat. Nu äre bara lagårn och snickarboa kvar. Sen va vi i storuman en sväng hos mamma, på söndan åkte vi hem fast först hämta vi upp faster hannah i blåviksjön så va hon hos oss. På mpndan lämnade jag barnen med patrik och så for jag å hannah en drive på stan bara hon och jag, sen kom reten av hennes familj, så grilla vi till middag och på tisdagen åkte vi in till stan igen fast med familj, sen åkte vi på mickelbo. Myspys!
Sen hänt väl int så mycke mer. Gabbe började på förskolan på tisdan, som han längtat. I fredags va han ledig, då åkte vi ut till sanabadet då det va så fint väder så fick gabbe bada lite ich leka me alla barnen som oxå va där, vi vuxna (och ivan) satt å prata å titta på på stranden. Sen åkte vi till lekparken en stund och lekte med sixten och axelia. Sen när patrik kom hem från jobbet tog jag bilen själv in till stan för middag med min mor, syster och jens. Vi åt på droskan, dela på en vinare och åkte sen hem till syrran för chips och godis. Jag kinesade på soffan och så for vi på nolia på lördan, skönt å gå i lung och ro där utan kids. Träffade jonas och sandra och deras sex vekor lilla bebistjej. Fast hon sov ba 😜. Åt middag där på nolia, åkte tillbaka till syrran för en kopp kaffe sen åkte jag hem till min familj. Sen igår åkte jag å barnen tillbaka till syrran och så for vi på picknick vid nydala. Å idag åkte vi än en gpng in till stan för bus på leos lekland med minnah och marie. Det va stort och bra där och vi hade så kul, speciellt barnen. Men svettit vare å försöks hinna med klätteraporna 😉 vi va där hela eftermiddan. Imorgon ha jag hört att liselott kanske kommer, kul så få jag höra om hennes resa i england.
Vi har även sjutit fram ivans inskolning på förskolan en månad. Han käns så liten än, vill int han ska va dör ön då han inte lärt sig gå än och knappt kan äta själv. Så patrik få va hemma en sväng. Min lillbäbis.
Ååå fy och fasa jag börja arbeta igen om tre veckor, över två år ha jag varit bort, jag känn mest ba ångest för å börja på det där jobbet igen.
Ska försöka hitta mig nåt nytt jobb. Jag vill inte behöva känna ångest över att fara på jobbet. Å jag tror inte det bara är ångest för Själva jobbandets skull, för nog börja jag känna att jag vill börja jobba igen, känns lite tradit å bara vara hemma. Vill göra nån nytta för mig.
Nä, jag vill helt enkelt inte jobba där, det är sanningen! Jag sökte ju tillochmed ett städjobb för det kändes roligare än att fara på mitt nuvarande jobb.
Det är inget fel på mina kolleger, inte alls, dom ha vart världbäst. Nä, det är för att det inte är nån ordning på nåt där, bara kaos, ingen chef ha vi heller för ingen orkar. Underbemannat as hell, man få värkligen slita och springa , kan Knapp ta nån rast, ha man rast måste man ändå springa på larm för det finns inte nog med folk, å där larmas det kan jag lova, man hinner knappt gå på toa, man hinn knappt andas, spring spring och spring. Många tunga lyft, många man måste följa på toa, många sår att lägga om, stygn ska tas, många måste matas, mat ska delas ut, rum ska städas, sängar ska bäddas, sopor ska kastas, prov ska tas och vissa prov måste lämmnas peronligen på labb (sånna som inte kan skickas med rörpost) disk ska diskas, bord ska dukas och dukas av, medecin ska ges, kläder ska bytas, tvättas, hängas och vikas. Man måste följa patienter på det ärenden dom har inom sjukhuset och lämmna av dom på operation och röntgen osv, man ska ha tid och lyssna och trösta, kontaka läkare, sjukgymnaster och arbetsterapefter, Prata med annhöriga, skriva journalen. Ja och mer där till.
Tråkit att det ska va så dåligt med folk. Om vi någongång är folk så det räcker är det faktiskt ett riktigt trevligt jobb, man lär sig mycket och få ta del av många äldres historia och berättelser, höra om deras långa liv. Dom flesta är så söta och tacksamma och ibland känns det faktiskt som om man kan få dom att må lite bättre och bli lite gladare. Bara man har tid att bara lyssna och prata med dom. Men det är allt för sällan den tiden finns.
Vi har som uppdelade rum på två sidor (korridorer) där ca 12 patienter på varje sida får plats, alltså 24 patienter allt som allt. Då ska vi egentligen vara två -tre undesdköteskor på varje sida och två sjuksystrar varochen på var sin sida, men så är det sällan. mestadels är det en undersköteska på varje sida, ibästa fall är vi tre undersköteskor men då får en springa emellan sidorna, och så en sjuksyster själv som har ansvar för båda sidor. Ofta har vi två överbeläggnigar alltså två extra patienten som egentligen inte får plats bara för att det är så många som måste läggas in hos oss. Det är många patienter det. Är man själv kan man ju inte göra vissa lyft själv och då måste man vänta tills den andra undersköterskan har tid att komma och hjälpa. Som tur är har vi sjysta sjukgymnaster/sjuksystrar/arbetsterapefter som gärna hjälper oss med det dom kan och hinner utöver sina egna arbetsuppgifter, tack och lov.
Oj, det vart mycke svammel, men ibland behöver man bara skriva av sig lite.
Tack och hej!
